Jag delger utifrån erfarenheter.
Senaste året har jag tillbringat tid på Östra Sjukhuset. Avdelningen för mag-och tarmproblematik, där överläkare Mattias Block gör ett fantastiskt jobb. Är grymt tacksam.
Men, mina funderingar kring följande kvarstår och växer.
Ni vet flera, att jag har en bakgrund med ätstöring, anorexi. Inget att dölja, snarare något jag gärna delger och berättar om.
Hur kommer det sig att jag, i bemötande av Mattias och hans personal blir förstådd vad gäller fysisk problematik och begränsning. De säger till mig: Gör ditt bästa, få i dig den näring du kan, forsera inte eftersom alla med din magproblematik har det svårt.
Det medan jag av ifrån sk expertis av annat håll blir stämplad. Skulle jag hamnat på en klinik för ätstörningar, hade jag, liksom så enormt många fler tjejer tvingats att följa gigantiska matscheman vilka inte ens min kära sambo skulle få i sig under tre dagar:)! ( Då ska ni veta att han liksom är helt befriad ifrån de symtom jag själv har).
Behandlingen blir likställd med skuld och bestraffning istället för med inslag av liv och en positiv känsla av att: Vi stöttar dig och ser till att du får i dig det du blir stark, sund och mår bra av.
Kan omöjligt förstå. Varför? Mitt sunda förnuft, mitt hjärta och min själ slår knutar på sig själv när övergreppen inom vård fortsätter. Stämpla inte. Släpp fri och stötta!
All läkning börjar då de som hjälper lyssnar in och förstår. Därefter börjar viljan att själv rasera de murar som hållit en fången, väckas till liv.
Till alla er tjejer som lider i tysthet. Ge inte upp kampen och fortsätt tro på en framtid av befrielse och ljus,
Carina
